onsdag 28 juli 2010

kolla va jag har..


Igår fick jag provgå den stoooora uteburen! Mjausingen va det va kul!
Det fanns många olika dofter att undersöka. Ja, det tog nog minst kattiljoner minuter innan jag hade undersökt alla.

Det är ju ett stort område att nosa över...





Det kändes nästan som om jag var ute på egen tass - så stort var det....






Min människa och tillika sekreterare har meddelat att skällisarna kommer att stanna hos oss i nånting som heter för alltid. Alltså är det bara att gilla läget. Ja, mej gör dom inte nånting eftersom jag redan har talat om för dom vilken tass det är som bestämmer.

Förresten så ska min människa åka till det tyska landet några dagar så därför kommer jag inte att kunna blogga. Jag ska säja till henne att leta efter Gustavs goda leverkorv och annat smått och gott..*slick om nosen*







måndag 26 juli 2010

Spring i benen

Idag känner jag mej så där springig i benen.

Jag kände det redan i morse när min människa öppnade altandörren, det liksom bara hoppade i benen på mej.
Det kanske beror på de sista dagarnas blötväder så jag inte har kunnat vara ute i min bur. Jag har ju mest legat och sovit. Så nu vill nog allt det där springet ut.
Zaga kände ungefär likadant för hon har oxå haft lite spring i benen. Så vi passade på att göra några riktiga repor ute på altanen, innan någon annan hade vaknat, förutom min människa då...

söndag 25 juli 2010

Inte en utan två!

Så där nu är hela flocken samlad igen. I fredags var min människa nere i det skånska landet och hämtade hem den yngsta minimänniskan och hennes stora fyrbening i den där konstiga brummislådan som dom hänger fast på brummisen.

Det är skönt att ordningen är återställd tycker jag - det är bara ett problem...

Minimänniskan hade med sej en liten skällis hem också! Så nu har jag inte en skällis att hålla koll på - JAG HAR TVÅ!!! *mutter*



Men jag gjorde som jag gjorde med skällis nummer ett som kom hem. Jag satte mej i respekt ifrån första början.

Det verkar ha fungerat bra - för den här låter mej vara i fred oxå. Skapligt i alla fall och gör den inte det så fräser jag i ordentligt. Ibland får jag hjälp av Zaga och Trazzel också med fräsandet.

"Kom inte här och kom! Här är det jag som bestämmer vet du..."




Eftersom jag är en sån bra ordningskatt så har jag fått lite x-tra smaskens ibland. Men min människa säjer att jag bara får lite åt gången för annars får jag *ehum*sprut i baken...

Det kom en kompis till min människa och levererade lite godsaker iform av nyrökt fläsk - och jag formligen älskar rökt kött... men som jamat, min mage tycker inte om det lika mycket som jag gör...





Jag var ute på en inspektionsrunda innan det blöta nedfallet började komma igår och då hittade jag såna här saker. Jag kan jama om att jag fick fart under tassarna då.

Naturligtvis var min människa tvungen att ut med blixtapparaten fort som sjutton. Den har hon för resten nästan jämt med sej nu i fall det skulle uppstå några roliga saker säjer hon. Undrar just vad hon menar med det.


Förresten så talade hon om att det som jag hittade är såna här brumlor som flyger från blomma till blomma och surrar. Dom bränns, det kan jag tala om...

I går låg jag förresten under mitt parasoll nästan hela dagen trots att det regnade för jag hade perfekt skydd av det och det blöta nedfallet var inte så starkt så parasollet skyddade hela tiden. Det var uppfriskande och skönt.

torsdag 22 juli 2010

Pose 2



Dagens pose


Testar lite olika poser. Annars blir det lätt lite enformigt.

onsdag 21 juli 2010

Den nya...

Okej då, jag får väl hälsa då....*mutter*
"hej hej, det är jag som bor här och det är jag som bestämmer, bara så du vet det, *fräs*"
"Det är bäst att du passar dej annars river jag dej på nosen"

Så där. Nu vet hon vad som gäller... att det är jag som är bossen.
Men - ska jag vara riktigt ärlig så är hon inte så besvärlig. Egentligen så bryr hon sej inte om oss katter om inte vi skulle bry oss om henne... Det är ju bara det att vi inte är så vana.
Själv håller jag en rätt så låg profil, så att jama, jag bryr mej inte så mycket, men det är värre med Zaga och Trazzel. *haha* Jag har aldrig sett dom så stora, yviga och stöddiga. Fast egentligen är de ju rätt fega. Det är riktigt underhållande när de är i farten. Det är skillnad med mej. Jag talade om redan från börja var tassen skulle va.
Här sitter jag i min bur och skällisen är utanför. Tänk så bra det är att ha en bur i alla fall...
Det inger viss säkerhet när skällisen kommer alltför nära. Jag kan faktiskt till och med (nästan) lukta på henne om jag skulle känna för det.
Det är tur att det är sommar och varmt och vi kan vara ute allihop, det är lite större ytor här och om man vill så kan man gömma sej här ute och spana utan att skällisen ser. (För hon är rätt dum...jämfört med oss katter) *svansvift*

tisdag 20 juli 2010

Jag visste det!

...det var inte till mej *mutter* den där stora gården...

måndag 19 juli 2010

Skummiteter

Det är något skumt pågång här! Det är sej inte likt.

För det första kom min människa hem med en ny nån där *ehum* låda. Som man kan kalla hemlighuset, ni vet. Den var förskräckligt omständigt. Jag visste inte hur man vare sej tog sej in eller ännu värre ut. Jag fick kämpa både länge och väl innan jag förstod mej på att jag skulle putta på luckan för att den skulle öppna sej. Jag försökte ju öppna den inåt.. nåjam, jag vet - blondin....men du är jag inte i alla fall....
Nix, jag har bestämt mej för att jag föredrar den gamla låda, den som man bara går i och ur... men nu har jag hört att dom inte ska vara kvar längre utan vi ska bara ha den nya... *svansknyck*.

*bah*nymodigheter...

Inte nog med det. Idag när jag var ute på min sedvanliga (numera) runda så noterade jag att det kommit upp stolp och nät mitt i min väg... *hm*. Det är nu det skumma börjar - *funderar* det vore inte så dumt med en sån stor rastgård istället för min lilla. Ja, jag är ju inte så stor av mej och kräver inte så mycket utrymme men varför inte... Då kan jag till och med göra smårusningar om jag skulle få för mej...

*hm* undrar vad det ska va bra för...??? Jag har ju aldrig gnällt på min lilla gård, men visst är ni snälla och gör den större så inte mej emot...

Jag har under en längre tid noterat med mina känsliga öronhår ett snack om skällis, men jag har inte lagt så stor vikt vid det eftersom det inte skulle komma på fråga om en skällis i mitt hus när jag bestämmer och det är ju det jag gör...eller...
Men nu verkar det lite skumt, jag undrar om dom inte ska ta hem en sån där skällis ialla fall. *mutter* *svansknyck*. För jag har noterat att såna där skällisar håller till i såna där lite större rasthagar än vad jag har... *mutter*

"Skällis" - vad är det för något? det låter läskigt.




torsdag 15 juli 2010

uterestaurang och ovälkomna gäster

Trazzel kom hem förut efter ett par dagars bortavaro igen. Hon är en typisk tonåring säjer min människa - kommer och går lite som hon vill. Inte nog med det, hon tar med sej gäster hem oxå. Ingen hyfs på henne...

Dessutom har vi precis som Gustav brukar jama om - en uterestaurang...inte lika fin som hans men ändå. Lite enkelspårig meny, med bara torrfoder. Hans har ju olika menyer..
Vår människa har ställt ut mat och vatten på altanen eftersom vi (ja, Trazzel då och i viss mån även lilla Zaga har börjat vara ute om nätterna) så att de inte ska känna sej övergivna och gå utan mat och vatten.

Ja,ja vi får vara nöjda ändå, med det lilla.

Trazzel: mums med lite torrfoder...

Sjukstuga

jaha, då ska man bli tröstarkatt igen då...

neej, förresten, den tjänsten strejkar jag ifrån, det är alldeles för varmt.

Min människa tillika sekreterare har träffat en bacill som heter fluss, eller närmare bestämt halsfluss, som bestämt sej för att den vill bo i hennes hals. Det gör tydligen väldigt ont för hon äter inte nånting, nästan inte dricker heller och det gör mej lite orolig eftersom man måste dricka mycket i värmen. Sen ligger hon nästan bara och är jättevarm för hon har visst feber oxå...i värmen. Det är flämtvarmt innan.

Nu har hon i alla fall varit hos stickfarbror och fått medicin, stooora vita tabletter som ska göra att bacillen flyttar ut i från hennes hals. Precis som våra masktabletter...

tisdag 13 juli 2010

Pust flämt idag med


Ligger här idag med och gör absolut ingenting. Det är totalt omöjligt att ens tänka tanken på att göra något.

söndag 11 juli 2010

Pust flämt


Det är flämtvarmt idag. Så jag ligger här under mitt parasoll och gör minsta möjliga rörelser

fredag 9 juli 2010

Putsa putsa putsa


Man måste hålla pälsen i trim

torsdag 8 juli 2010

borta några dagar

min människa ska åka bort igen. *suck* men jag ska få vara hemma och vakta huset igen. Den här gången är min stora minimänniska hemma hos mej oxå så jag har inte hela ansvaret själv hemma som tur är. Det blir lite jobbigt i att vakta hela tiden..

onsdag 7 juli 2010

oreda i pälsen...

idag är det inget uteväder för min del. Det blåser och det tycker jag inte om. Då blir det oreda på mina pälsstrån och det vill jag inte. Eftersom jag är en fin flicka så är jag mycket noga med mitt utseende och då kan ju inte min päls vara oredig...*slick*slick*

tisdag 6 juli 2010

ingen ordning

Det är förtassligt eländigt med mitt bloggande nu för tiden. Det är ingen ordning på min människa längre, i dessa c-mestertider, men hon jobbar ju än så det borde inte vara något problem.
Jag ska ta mej tasslingen jama upp min människa *mutter*

söndag 4 juli 2010

Jag har jobbat!

Sådär, nu är mina människor hemma igen. Jag fick inte följa med på den där semestern. Min människa bestämde att det skulle bli alldeles för varmt för mej i förtältet. Så Zaga och jag fick vara kvar hemma.

Men - inte fick vi vara hemma och lata oss när vi fick MF. Nejdå, vi fick ett jobb. Husvaktarjobbet. Det är ett väldigt ansvarfullt jobb. Så vi bestämde oss för att ta en våning var och eftersom jag är äldst så tog jag nedervåningen. Det det är mest risk att det händer saker om det skulle hända något....och det gjorde det ibland, för då och då kom grannen in och tittade till oss.

Varken Zaga eller jag hade bestämt oss för om vi skulle hälsa på honom eller inte så vi höll oss på behörigt avstånd och kontrollerade så att han gjorde det han skulle, man kan aldrig veta med okända människor...

Okända och okända förresten - ja, för mej är det det, men inte för mina människor. Så jag måste ju kontrollera att allt är rätt innan jag kan lita på honom. Men efter ett par dagar tyckte jag att han var rätt ok så då bestämde jag mej för att hälsa på honom och han verkade rätt trevlig tycker jag.

Min människa sa att det var tur för mej att jag inte var med för jag skulle ha bränt pälsen i den värmen sa hon. Och inte fanns det någon direkt skugga heller. Dom skällisar som var där och dom där stora fyrbeningarna mådde heller inte så bra i värmen.

Jag kände idag när jag var ute i min bur att där var alldeles flämtvarmt och då hade jag skugga och mitt parasoll. Så jag är rätt glad att jag fick vara hemma i alla fall.